Den 19 juni 1976 gick Sveriges mest omtalade bröllop av stapeln i Storkyrkan. Silvia Sommerlath sade ja till kung Carl XVI Gustaf i en klänning som fortfarande räknas som en av de vackraste svenska kungliga brudklänningarna genom tiderna. Och varje detalj, från släpet till slöjan och buketten, bar på en egen historia.
Nästan femtio år senare fortsätter den där junidagen i Gamla stan att inspirera svenska brudar. ELLE skriver att klänningen skapades av Marc Bohan vid modehuset Dior i Paris, och att den var sydd i elfenbensvit sidenduchesse. Det är ett tjockt, glansigt och tungt siden som faller med vikt och håller formen även under långa ceremonier.
För er som planerar ert bröllop just nu kan en klänning från Dior kännas långt från verkligheten. Men det är inte det viktigaste i historien. Det är hur klänningen är tänkt som helhet, hur arv och nytt är vävt samman, som gör den värd att titta på även om ni har en helt annan budget och en helt annan lokal.
Klänningen: Dior, Paris och ett släp som gick i arv
Marc Bohan var chefsdesigner på Dior mellan 1961 och 1989, och när Silvia skulle gifta sig vände hon sig till honom. Resultatet blev en klänning i den dämpade sena 70-talsandan: höga axlar, långa ärmar, elfenbenston istället för skarpt vitt. Släpet mätte hela 3,6 meter, vilket är långt även för kungliga mått.
Det som gör släpet extra speciellt är att det inte var nytt. Det hade burits tidigare av två av kungens systrar, prinsessorna Birgitta och Désirée, på deras egna bröllop. Att låta en detalj gå i arv inom familjen är ett av de där valen som nästan alltid landar rätt, oavsett om ni är kungliga eller inte. Det kostar ingenting extra och det betyder något både för den som lånar ut och den som lånar.
“Släpet var inte nytt. Det hade redan burits av två prinsessor innan Silvia gick nerför altargången.”
Slöjan som väntat i Sverige sedan 1800-talet
Slöjan är på många sätt den verkliga stjärnan. Den är sydd av brysselspets från mitten av 1800-talet och har gått i arv inom den svenska kungafamiljen sedan drottning Sofia tog med den till Sverige. Flera kungliga brudar före och efter Silvia har burit samma slöja, vilket knyter ihop generationerna på ett sätt som en nyinköpt slöja aldrig riktigt kan.
För er som inte har en spetsslöja liggande i en familjekista går det fortfarande att låna idén. Fråga er runt i släkten: finns det en slöja, en brosch, ett par handskar eller en bönbok som burits på ett tidigare bröllop? Ärvda detaljer är ofta det som gäster minns efteråt, och de brukar dessutom sitta bättre på bilderna än en helt nyinköpt tillbehörshög.
Kamédiademet och brudbuketten
På huvudet bar Silvia drottning Josefinas kamédiadem, ett smycke som inom kungafamiljen kallas för ett riktigt kärleksdiadem. Prinsessorna Birgitta och Désirée bar det på sina bröllop, och kronprinsessan Victoria valde samma diadem när hon gifte sig med Daniel 2010. Det är ett av få smycken där ni kan säga att det har gått från svärmor till svärdotter till syster till dotter inom samma familj.
Buketten skapades av Marlene Pröpster på Nordiska Kompaniet i Stockholm. Den var vit, pampig och byggd av en blandning som säger ganska mycket om säsongen och tidsandan:
- Orkidéer av cattleyasläktet, stora och vaxiga
- Doftrankor som följde släpet när Silvia rörde sig
- Liljekonvaljer, typiska för svensk försommar
- Jasmin för doft och volym
- En kvist myrten, den klassiska kungliga brudblomman
Myrtenkvisten är särskilt värd att nämna. Den räknas som en traditionell symbol för trohet och har funnits med i europeiska kungliga bröllopsbuketter i generationer. En liten detalj som inte syns på avstånd men som betyder mycket för den som bär den.
Varför klänningen fortfarande håller
Mode åldras snabbt, och 70-talet var inget undantag. Men Silvias klänning har klarat sig förvånansvärt bra, och det beror på några ganska enkla val. Tyget var dämpat istället för blankt vitt. Silhuetten var stram istället för volangfull. Slöjan och diademet fick vara huvudrollen, medan själva klänningen höll sig i bakgrunden.
Om ni letar efter en modern klänning med samma långsiktiga känsla är det värt att titta på dämpade vita nyanser som champagne, elfenben eller ullvit istället för det där skarpa optiskt vita som kan bli hårt på bild. Rena linjer håller längre än överarbetade detaljer, och en slöja i bra kvalitet lyfter nästan vilken klänning som helst.
Nästa år fyller bröllopet 50 år. Med tanke på hur ofta klänningen fortfarande dyker upp i bröllopsmagasin och på Pinterest-tavlor hos svenska brudar, verkar den stå sig ett bra tag till.
Källa: elle.se – Historien om drottning Silvias bröllopsklänning
