Bröllopsskrock: det ni kan släppa och det som är värt att behålla

Fredagen den 13:e, en spindel på klänningen, regn över kyrktrappan. Bröllop har alltid dragit till sig skrock, och det mesta lever kvar mer av vana än av övertygelse. Här är en ärlig genomgång av vad ni kan släppa utan dåligt samvete, och vad som faktiskt gör dagen finare.
Den irländska bröllopssajten One Fab Day har gjort en genomgång av bröllopsskrock som par gott kan strunta i, och av de få de själva skulle behålla. Listan spänner från otursdatum till småkryp på brudklänningen. Vi tog avstamp i samma fråga och vände den mot svenska förhållanden: vilka av våra egna seder har skrock i botten, och vilka av dem förtjänar en plats på er dag?
För det är värt att skilja på två saker. Skrock handlar om att undvika otur. Bröllopstraditioner handlar om att skapa ett ögonblick. Ibland är det samma sed, och då är det ögonblicket som är skälet att behålla den, inte rädslan för vad som händer annars.
Skrock ni kan släppa utan att blinka
Det mesta bröllopsskrocket bygger på en enda idé: att något utanför er kontroll avgör hur äktenskapet blir. Det är en tung börda att lägga på ett datum, en väderprognos eller ett tygstycke. Här är de vanligaste att släppa taget om.
- 01Otursdatum. Fredagen den 13:e är ofta lättare att boka, och ibland billigare. Om datumet passar er och era viktigaste gäster är det ett bra datum.
- 02Att inte se varandra före vigseln. Seden lär ha uppstått när äktenskap arrangerades. I dag väljer många en first look i lugn och ro, och får dessutom mer tid för fotografering.
- 03Att bruden inte får sy eller bära klänningen hemma i förväg. Prova den, gå i den, dansa i den. Det är så ni upptäcker en söm som skaver innan det är för sent.
- 04Att det betyder otur om något går sönder. Glas spricker, tårtor lutar, någon spiller rödvin. Det är en fest, inte ett omen.
- 05Att man måste ha brudtärnor klädda likadant för att förvirra onda andar. Det är den förklaring som ofta återges, men ni får klä ert följe precis som ni vill.
“Skrock handlar om att undvika otur. Traditioner handlar om att skapa ett ögonblick.”
Svenska seder som är värda att behålla
Flera av våra mest älskade bröllopstraditioner har skrockfulla rötter, men lever vidare för att de är fina, roliga eller rörande. Det är dem vi skulle hålla fast vid.
Mynten i skorna
Enligt den svenska seden lägger brudens pappa ett silvermynt i hennes högra sko och mamman ett guldmynt i den vänstra, så att hon aldrig ska sakna pengar. Ingen tror på allvar att ekonomin avgörs av ett mynt i skon. Men stunden när en förälder tyst lägger ner myntet på morgonen är en av de där små sakerna som gästerna aldrig ser och ni aldrig glömmer. Det går lika bra att göra den till er egen, oavsett vem som bär skorna och vem som lägger i myntet.
Brudkronan
Brudkronan är en gammal svensk tradition, och många kyrkor och hembygdsföreningar har haft kronor att låna ut till brudpar. Den sades förr skydda bruden, i dag bärs den mest för att den knyter an till familjen och bygden. Finns det en krona som er mormor eller farmor bar är den svår att slå som ”något gammalt”.
Kyssen när någon lämnar rummet
Lämnar den ena av er bordet under middagen får gästerna kyssa den som blir kvar. Det är mer lek än skrock, och det är just därför det fungerar. Bestäm gärna tillsammans hur långt ni vill att leken ska gå, och be toastmastern hålla ett öga på den så att den inte tar över hela kvällen.
Så väljer ni era egna traditioner
- Otursdatum som fredagen den 13:e
- Förbud mot att ses före vigseln
- Rädsla för att något ska gå sönder
- Regler om att följet måste matcha
- Mynten i skorna
- Brudkronan, särskilt om den har en historia
- Kyssleken under middagen
- Något gammalt, nytt, lånat och blått
Ett enkelt test: fråga er om seden skapar ett ögonblick ni ser fram emot, eller om den mest finns där för att ni är rädda att någon ska tycka att det är fel att hoppa över den. Det första är en tradition. Det andra är ett måste ni har ärvt, och det får ni lämna tillbaka.
Prata också med de som berörs. Mynten i skon betyder ofta mer för föräldrarna än man tror, och en lånad krona kan vara ett sätt för en mormor att vara med på riktigt. Att fråga dem tar fem minuter och kan bli en av de finaste stunderna under planeringen.
De traditioner ni bestämmer er för förtjänar sedan en plats i dagsschemat. Vem lägger mynten i skon och när? Ska buketten kastas före eller efter tårtan? När sånt är bestämt i förväg slipper ni tänka på det under dagen, och kan låta det som ska vara roligt få vara roligt.
Och om någon på bröllopet ändå muttrar om fredagen den 13:e? Le, höj glaset och påminn dem om att den enda tur ni behöver är att alla ni tycker om är i samma rum.
Källa: One Fab Day – Wedding Superstitions That You Can Totally Ditch (and the Ones We'd Keep!)


