Kung Harald är död, dagen före 58-årsdagen med drottning Sonja

Kung Harald V av Norge dog i går, 89 år gammal. Dagen efter, alltså i dag den 29 augusti, hade han och drottning Sonja fyllt 58 år som gifta. De sa ja till varandra 1968, mot i stort sett allas råd.

Royal Central, som bevakar de europeiska kungahusen, skriver att kungen dog med sin son vid sin sida. Sonen blir nu kung Haakon VIII. Drottning Sonja hade suttit hos honom tidigare på kvällen innan hon gick för att vila.

Ett äktenskap som varade i nästan 58 år, och ett förhållande som sträckte sig över nästan sju decennier, slutade alltså dagen innan årsdagen av bröllopet. Det är ett datum som från och med i år kommer att betyda två saker samtidigt för familjen.

Han var beredd att aldrig gifta sig alls

Sonja Haraldsen kom inte från en kunglig familj. Hennes far var klädeshandlare i Oslo och hade dött tio år innan bröllopet. Hon beskrevs som borgerlig, och stora delar av det norska etablissemanget ställde sig i kö för att säga nej när det stod klart att Harald inte tänkte lämna henne.

Motståndet var inte bara socialt skvaller. Vid den tiden fick bara män ärva den norska tronen. Harald hade två äldre systrar och inga bröder. Hans far Olav V hade varit enda barnet, och Norges moderna monarki hade bara funnits sedan 1905. Harald var den enda arvingen som fanns.

Hans besked var ändå tydligt. Han skulle förbli tronarvinge och han skulle bli kung, men han skulle aldrig gifta sig alls om han inte fick gifta sig med Sonja. Tronföljden riskerade att ta slut.

“Han skulle förbli tronarvinge och han skulle bli kung, men han skulle aldrig gifta sig alls om han inte fick gifta sig med Sonja.”

Olav V ändrade sig till slut. För att visa var han stod ledde han själv bruden nedför mittgången på bröllopsdagen. I ett statsceremoniel fullt av kungligheter från hela Europa är det en liten gest. Det är också den som säger mest om vad som hade hänt i familjen fram till dess.

Klänningen hon valde själv

Sonja hade läst mode, skrädderi och sömnad i flera år, och hennes far hade alltså levt på kläder. Det låg en del press på just den här klänningen. Hon vände sig till det välkända Oslomärket Molstad, och resultatet blev enkelt och tydligt sextiotal.

• ·Siden, hög halsringning och trekvartsärmar, allt diskret kantat med pärlor
• ·Åtsittande liv som vidgar sig till en klockformad kjol i full längd
• ·Kjolen samlas mjukt bakåt, och släpet är i samma tyg och fäst vid axlarna
• ·Slöja i vit tyll, lika lång som släpet
• ·Ingen tiara. En huvudbonad av konstgjorda blommor höll slöjan på plats

Vigseln hölls i Oslo domkyrka och mottagningen på slottet. Klänningen har visats upp flera gånger sedan dess och hör i dag till berättelsen om kvinnan som en del ansåg vara fel brud för Norge och som blev landets längst regerande drottninggemål.

Ett val som gjordes om varje dag i 58 år

Det är lätt att göra ett kungligt bröllop till en saga med krönta huvuden på gästlistan och en klänning som ställts ut efteråt. Men det som är värt att ta med sig från 1968 är inte glansen. Det är att två personer bestämde sig för varandra när nästan ingen omkring dem tyckte att det var en klok idé, och att de sedan levde med det beslutet i 58 år.

Ni som planerar en vigsel just nu står inte inför en tronföljdskris. Men många av er har ändå en åsikt att hantera. En förälder som inte förstår valet av partner, en släkting som tycker att ni är för unga, en vänkrets som tycker att ni borde vänta. Den här historien säger inget om att alla sådana invändningar är fel. Den säger bara att det går att bli lyssnad på till slut, och att den som ledde bruden nedför gången ibland är samma person som var emot alltihop från början.

Själva vigselorden tar några minuter. Löftena ni skriver är korta. Det är åren efteråt som är långa, och det är där ett äktenskap faktiskt byggs. Sonja och Harald sa ja inför halva Europas kungahus, men det som bar dem var samma sak som bär ett par i en tingssal med två vittnen: att de menade det.

I dag är det 58 år sedan hon gick nedför mittgången i Oslo domkyrka med sin blivande svärfar bredvid sig. Det blir en tyst årsdag i år. Våra tankar går till en familj som ska minnas och sörja samma datum.