Madeleine bar Silvias klänning på bröllopet: så funkar det att ärva eller låna en brudklänning

Prinsessan Madeleine gifte sig i en Valentino-klänning. Men på kvällen, när festen på Drottningholm var stängd för kameror, bytte hon om till något annat. En klänning som hennes mamma redan burit, tolv år tidigare.

Enligt Royalistan på elle.se fångades prinsessan på bild när hon var ute och tog lite luft under bröllopskvällen 2013. Då såg omvärlden att hon klätt om i en klänning som tidigare burits av drottning Silvia: en vit tyllklänning av Nina Ricci med pärlbroderat liv och glittrande kristaller.

Silvia hade burit klänningen två gånger redan. Första gången på kungaparets silverbröllop den 19 juni 2001, och senare samma år på Nobelfesten. Sedan hängde den orörd tills Madeleine tog på sig den på sitt eget bröllop. En klänning, tre tillfällen, två generationer.

“En klänning, tre tillfällen, två generationer. Det är ingen kunglig idé. Det är en idé för vem som helst.”

Det fina med den här historien är att den inte kräver en garderob full av couture. Att bära mammas, mormors eller en väns klänning är något många par funderar på, ofta av helt andra skäl än prinsessor: en känsla, ett minne, en budget som tackar er. Men det finns ett par saker att tänka igenom innan ni bestämmer er.

Varför fler par lånar eller ärver klänningen

En brudklänning kostar i snitt en bra bit över 10 000 kronor, och de dyrare ligger långt över det. Att bära en klänning som redan finns i familjen tar bort en hel post ur budgeten. Men för de flesta handlar det inte bara om pengar. Det handlar om att bära något som betytt något för någon ni tycker om.

Madeleine bytte om mitt i sitt eget bröllop, inte istället för sin egen klänning. Det är värt att lägga på minnet. Ni behöver inte välja mellan arvegods och en klänning som är helt er egen. Många bär den ena under vigseln och den andra på festen, eller tvärtom.

• ·Boka tid hos en sömmerska tidigt. Äldre klänningar behöver nästan alltid justeras i passform, och ibland förstärkas i sömmar och dragkedjor.
• ·Kontrollera tyget i dagsljus. Gul ton, fläckar och sköra partier syns bäst i ljus, inte i en garderob.
• ·Prata med den som äger klänningen om vad som får ändras. En kortad fåll eller bortplockade axelvaddar kan vara känsligt.
• ·Fråga efter historien bakom plagget. Var och när den bars är ofta det finaste att få med sig.
• ·Planera för rengöring i god tid. Specialtvätt av äldre tyg kan ta flera veckor.

Gör den till er egen utan att förstöra den

En ärvd klänning behöver inte bäras precis som den såg ut förr. Många par moderniserar med små grepp som går att ångra: ett nytt skärp, en annan slöja, skor och smycken i er egen stil, eller en bolero över en äldre modell. Vill ni göra större ingrepp, som att korta ärmar eller öppna en rygg, ta det med en sömmerska som arbetat med vintagetyg förut. Gammalt tyg beter sig inte som nytt.

Och precis som Madeleine kan ni låta arvegodset bli kvällens klänning istället för vigselns. En klänning ni känner er trygga att dansa, sitta ner och äta tårta i, medan en annan får bära det mer formella ögonblicket. Det är ert val, och det finns inget rätt svar.

Det börjar ofta med en bild. En klänning ni sett på ett gammalt bröllopsfoto, en detalj ni vill återskapa, ett tyg ni vill matcha resten av stilen mot. Att samla allt på ett ställe gör det lättare att se om den ärvda klänningen faktiskt passar ihop med blommor, färger och lokal, eller om ni hellre sparar den till kvällen.

Det kungliga med historien är klänningens märke och slottet i bakgrunden. Resten är något vem som helst kan göra: bära något som redan betytt något för någon ni håller av, och göra det till er egen kväll. Vi håller tummarna för er.