En sommardag 1961 gifte sig Monica och Bengt Nilsson. Det låter som vilket bröllop som helst, tills man vet att de först fick be kungen om lov. Bengt var nämligen inte myndig ännu.
Sveriges Radio berättar om paret som gifte sig den 22 juli 1961, och som snart varit gifta i 65 år. Bakom deras ja gömmer sig en bit svensk bröllopshistoria som säger en hel del om hur mycket reglerna kring att gifta sig har ändrats på ett halvsekel.
På den tiden gick myndighetsåldern vid 21 år, och Bengt hade inte hunnit dit. För att över huvud taget få gifta sig behövde paret därför söka dispens, ett formellt tillstånd, och det gavs av kungen. Enligt Sveriges Radio var det precis den vägen Monica och Bengt fick gå för att få sitt bröllop till stånd.
“Att gifta sig handlade inte bara om två personer som var överens. Det handlade om vad lagen tillät.”
Från kungligt tillstånd till en blankett hos Skatteverket
Det som 1961 krävde en ansökan ända upp till kungen är i dag betydligt mer odramatiskt. Myndighetsåldern sänktes till 18 år, och den som är myndig och ogift kan gifta sig utan att be någon om lov. Kvar finns en kontroll, men den heter numera hindersprövning och sköts av Skatteverket.
Hindersprövningen är en koll att inget hindrar äktenskapet: att ni är myndiga, ogifta och inte för nära släkt. Ni fyller i ett par blanketter, får tillbaka ett intyg och lämnar det till er vigselförrättare. Ingen kunglig underskrift behövs. För de flesta par tar det några veckor och kostar ingenting.
Det är lätt att glömma bort det här steget i planeringen, mitt bland lokal, meny och gästlista. Men utan giltig hindersprövning blir det ingen vigsel, oavsett hur fint allt annat är ordnat. Så lägg in det tidigt på listan över saker att bocka av.
Knepet som höll äktenskapet vid liv
Det verkligt fina i berättelsen är inte tillståndet. Det är att Monica och Bengt fortfarande är gifta nästan 65 år senare. I intervjun delar de med sig av sitt knep för att hålla ihop under så lång tid. Vi återger det inte ord för ord, det förtjänar att höras från dem själva, men själva poängen är värd att stanna vid.
Ett bröllop är en dag. Ett äktenskap är alla dagarna efteråt. All planering ni lägger ner nu, alla beslut om bord och blommor och budget, handlar egentligen om att ge en bra start till något som ska hålla mycket längre än festen. Monica och Bengt är en påminnelse om att det går.
- Boka hindersprövning i god tid, men inte tidigare än fyra månader före vigseln.
- Lämna intyget till er vigselförrättare, kyrklig eller borgerlig, innan dagen.
- Ha koll på vilka två vittnen som ska närvara vid vigseln.
- Bestäm efternamnsfrågan i lugn och ro, den har ingen deadline på bröllopsdagen.
- Samla alla intyg och papper på ett ställe så ni hittar dem när det är dags.
Reglerna har blivit enklare sedan 1961, och tur är väl det. Men den administrativa biten finns kvar, och den mår bäst av att skötas tidigt. När pappren är i ordning kan ni ägna resten av tiden åt det som faktiskt gör dagen till er egen.
